Söndagens match
Blev rätt mycket telefon igår kväll så hann inte sammanfatta matchen.
Blev en ganska så dålig uppladdning inför matchen om jag ska vara ärlig. Körde fel i sthlm och hamnade av E4:an och åkte ut mot Gustafsberg istället. Lite klantigt att jag inte upptäckte att jag var fel tidigare. Hur som helst, det skavde inte av jättemycket av restiden men det skapade en del stress. Klantigt och onödigt.
Kom till matchen och började värma upp. Kroppen svarade jättedåligt, var riktigt orolig hur jag skulle orka genomföra matchen på ett bra sätt. Drog ned tempot på uppvärmningen för att försöka jobba upp pulsen långsammare för att hitta kraft och på något sätt började det så smått att kännas bättre. Tog några rusher strax innan matchstart och kände att pumpen var med mig. Dags att börja.
Två div-4-lag och jag ditkallad som ensam domare. Jag förklarade för kaptenerna att den offsidebedömning dom är vana vid kommer jag inte klara av att upprätthålla. Och jag kände det genomgående i matchen att jag kom för långt efter för att göra dom bedömningarna många gånger. Hinner liksom inte ut i diagonalen ordentligt utan släpar kvar i mitten när passningen slås och då är det i stort sett omöjligt att bedöma offsiden. Man måste ut längs sidan för att ha en chans och dit hann jag inte igår.
Matchen flöt på bra och jag fick helt okej förståelse ifrån försvararna (och en hel del bra hjälp ifrån kaptenerna) när det gäller offsidebedömningen. Det kunde ha skapat mycket mer problem. Nu vet ju båda dessa lag att de får assisterande när väl serien drar igång sen.
Kände från början att jag lade en lite för låg nivå på kampen. Borde ha släppt på mer. Samtidigt tror jag att jag hade en alldeles för hög tröskel upp till varningssteget i trappan. Det blir lite farligt när man gör så och jag rannsakade mig själv i halvtid och försökte att minska glappen litegrann där.
Tog en målchansutvisning efter ca halva andra halvlek. Tycker inte den är så mycket att snacka om. Blev heller inte så mycket protester. Det har ju egentligen ingenting med förseelsens art att göra när det handlar om målchansutvisningar. Han hade en målchans och frisparken var inget att snacka om.
Därefter hade jag lite otur. Har en kampsituation mellan nummer 10 i Karle och nummer 15 i Ljungsbro ute vid sidlinjen och bollen är ute och dansar på linjen. Jag känner inte att jag har koll på om bollen är ute eller inte, vrider upp huvudet för att kolla vad den ledaren som håller i linjeflaggan tycker och då precis när jag har vänt bort huvudet ska, enligt Karles ledares reaktion, Ljungsbrospelaren spelat ojust på något sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Ska man försöka förklara vad som har hänt eller ska man bara hålla käft och bita ihop? Jag vet inte alls vad som är bäst psykologiskt.
Har sedan inom loppet av några minuter två stycken avvaktande varningar på Ljungsbrospelare som jag verkställer i nästa spelavbrott. Första varningen tyckte jag att jag var ganska tydlig att basunera ut men det uppfattades visst inte av spelarna ändå på något sätt för det blev onödigt mycket irritation. Kan ju vara att de också är lite nybörjare så här i början av säspngen men jag måste nog ändå fundera på hur jag markerar att varningarna är avvaktande.
Framförallt hade Karles ledare svår att hålla sina känslor inne och det blev lite för mycket gastande från hans sida i mitt tycke. Jag märker att han blir väldigt uppjagad, men jag känner mig ändå delvis delaktig till det efter att jag (förmodligen) missat situationen när jag vände bort huvudet och kanske inte varit tydlig när jag släppte fördel så jag bestämmer att det är okej ändå. Men sen när det blir en helt uppenbar frispark på mittplan som jag tar för direkt utan krusiduller och det ändå skapar massa skrik ifrån bänken så känner jag att jag för min egen skulle måste lugna ner ledaren i fråga. Jag går ut till bänken och delar ut en erindran och gör klart att nästa gång blir det avvisning. Det hjälper och ledaren lugnar ned sig.
Om jag ska ta med mig någonting ifrån den här matchen så är det nog just det, att jag tog erindran på ledaren i precis rätt tid. Det blev varken för mycket eller för lite. Jag tar också med mig att jag lyckades juster nivån när jag insåg att den skulle kunna skapa mig problem senare i matchen.
Blev en ganska så dålig uppladdning inför matchen om jag ska vara ärlig. Körde fel i sthlm och hamnade av E4:an och åkte ut mot Gustafsberg istället. Lite klantigt att jag inte upptäckte att jag var fel tidigare. Hur som helst, det skavde inte av jättemycket av restiden men det skapade en del stress. Klantigt och onödigt.
Kom till matchen och började värma upp. Kroppen svarade jättedåligt, var riktigt orolig hur jag skulle orka genomföra matchen på ett bra sätt. Drog ned tempot på uppvärmningen för att försöka jobba upp pulsen långsammare för att hitta kraft och på något sätt började det så smått att kännas bättre. Tog några rusher strax innan matchstart och kände att pumpen var med mig. Dags att börja.
Två div-4-lag och jag ditkallad som ensam domare. Jag förklarade för kaptenerna att den offsidebedömning dom är vana vid kommer jag inte klara av att upprätthålla. Och jag kände det genomgående i matchen att jag kom för långt efter för att göra dom bedömningarna många gånger. Hinner liksom inte ut i diagonalen ordentligt utan släpar kvar i mitten när passningen slås och då är det i stort sett omöjligt att bedöma offsiden. Man måste ut längs sidan för att ha en chans och dit hann jag inte igår.
Matchen flöt på bra och jag fick helt okej förståelse ifrån försvararna (och en hel del bra hjälp ifrån kaptenerna) när det gäller offsidebedömningen. Det kunde ha skapat mycket mer problem. Nu vet ju båda dessa lag att de får assisterande när väl serien drar igång sen.
Kände från början att jag lade en lite för låg nivå på kampen. Borde ha släppt på mer. Samtidigt tror jag att jag hade en alldeles för hög tröskel upp till varningssteget i trappan. Det blir lite farligt när man gör så och jag rannsakade mig själv i halvtid och försökte att minska glappen litegrann där.
Tog en målchansutvisning efter ca halva andra halvlek. Tycker inte den är så mycket att snacka om. Blev heller inte så mycket protester. Det har ju egentligen ingenting med förseelsens art att göra när det handlar om målchansutvisningar. Han hade en målchans och frisparken var inget att snacka om.
Därefter hade jag lite otur. Har en kampsituation mellan nummer 10 i Karle och nummer 15 i Ljungsbro ute vid sidlinjen och bollen är ute och dansar på linjen. Jag känner inte att jag har koll på om bollen är ute eller inte, vrider upp huvudet för att kolla vad den ledaren som håller i linjeflaggan tycker och då precis när jag har vänt bort huvudet ska, enligt Karles ledares reaktion, Ljungsbrospelaren spelat ojust på något sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Ska man försöka förklara vad som har hänt eller ska man bara hålla käft och bita ihop? Jag vet inte alls vad som är bäst psykologiskt.
Har sedan inom loppet av några minuter två stycken avvaktande varningar på Ljungsbrospelare som jag verkställer i nästa spelavbrott. Första varningen tyckte jag att jag var ganska tydlig att basunera ut men det uppfattades visst inte av spelarna ändå på något sätt för det blev onödigt mycket irritation. Kan ju vara att de också är lite nybörjare så här i början av säspngen men jag måste nog ändå fundera på hur jag markerar att varningarna är avvaktande.
Framförallt hade Karles ledare svår att hålla sina känslor inne och det blev lite för mycket gastande från hans sida i mitt tycke. Jag märker att han blir väldigt uppjagad, men jag känner mig ändå delvis delaktig till det efter att jag (förmodligen) missat situationen när jag vände bort huvudet och kanske inte varit tydlig när jag släppte fördel så jag bestämmer att det är okej ändå. Men sen när det blir en helt uppenbar frispark på mittplan som jag tar för direkt utan krusiduller och det ändå skapar massa skrik ifrån bänken så känner jag att jag för min egen skulle måste lugna ner ledaren i fråga. Jag går ut till bänken och delar ut en erindran och gör klart att nästa gång blir det avvisning. Det hjälper och ledaren lugnar ned sig.
Om jag ska ta med mig någonting ifrån den här matchen så är det nog just det, att jag tog erindran på ledaren i precis rätt tid. Det blev varken för mycket eller för lite. Jag tar också med mig att jag lyckades juster nivån när jag insåg att den skulle kunna skapa mig problem senare i matchen.
Kommentarer
Trackback
